Förlorad i Kovachevitsas lugn

I närheten av staden Gotse Delchev ligger Kovachevitsa, en färgglad by i västra Rhodopi-bergen sierra. Dess utseende har bevarats sedan 18^e århundradet och skyddas av UNESCO.

Det är juli och jag har lämnat Sofia tidigt på morgonen medan vädret fortfarande är svalt. Jag har förstått att trafiken inte kommer att vara intensiv vid den här tiden och jag kommer att nå Kovachevitsa, ungefär 215 kilometer bort, på cirka tre timmar.

Jag njuter av det djupa gröna av träden och fälten längs vägen. När jag närmar mig Bansko kan jag se de avlägsna snötäckta topparna av de magnifika bergen längs vägen. Efter vandringen längs ekostigarna i Kovachevitsa, är min plan att passera genom byn Ognyanovo och dyka ner i dess termiska vatten. De säger att kvinnorna i området brukade ackumulera värmen från vattnen i Ognyanovo och lagra den i sina ben för att förbereda sig för den kalla vintern.

Så snart du lämnar Ognyanovo svänger vägen skarpt och jag plötsligt går in i ett romsk ghetto där nakna barn springer runt och njuter av sin frihet. Jag passerar snabbt eftersom hundratals av dem samlas ihop på några sekunder när jag försöker ta en bild.

Jag fortsätter längs den slingrande pittoreska vägen och stannar för att ta några bilder av den magnifika utsikten över bergen som ligger framför mig. Det är en perfekt bild – de röda takplattorna på en by i fjärran, omgiven av gröna fält och skogar.

Jag följer vägen och går in i den första stenbyn, Leshten, en autentisk bosättning med flera restaurerade gamla hus. Jag är nyfiken på att se lera huset så jag stannar framför den enda puben i byn. Det är så tyst, jag hör bara surrandet av insekter och fåglar som sjunger. Den klippiga vägen till vänster om kyrkan är brant, men den öppnar sig till fantastiska vyer – autentiska vita hus, med färgglada blommor och stora platta stenar som tak och till höger, lera huset omsluten av buskar. Jag går runt det lilla huset - det ser ut som en svamp. Jag fotograferar varje hörn och känner mig som om jag har blivit teleporterad tillbaka till Flintstonetiden. Alla restaurerade hus i Leshten bevarar den autentiska andan från de gamla tiderna, men erbjuder bekvämligheterna i 21^a århundradet och är öppna för att ta emot turister.

Det är lunchtid och jag tänker på en lätt lunch på puben i Leshten. Jag beställer tarator (som är gjort av yoghurt, vatten och gurkor) och en shopska-sallad, gjord på tomater, gurkor, lök och ost. När jag njuter av smaken av hemodlade grönsaker, påminner de mig om min barndom. Efter de magnifika vyerna och den lätta lunchen, beslutar jag att det är dags att promenera längs vägen till Kovachevitsa. Nära utgången från Leshten, kommer jag till ett husgalleri: musik, målningar, stenar, konst, kombinerat med en otrolig vy över dalen och de omgivande bergen – helt enkelt fantastiskt.

Under körningen tillbaka till Kovachevitsa passerar vägen genom byn Gorno Dryanovo. Här finns inga autentiska hus, livet är snabbare och ljudet av motorcyklar hörs. Man kan se tobaken hänga framför några av husen. (Tobak plockas och torkas av de lokala invånarna.) Jag märker kvinnor som bär färgglada huvuddukar och shalwar som sitter framför ett hus. Jag tar snabbt en bild och de ler varmt mot kameran.

Efter 10 minuter längs den smala slingrande vägen, omgiven av djupa raviner och hisnande vyer, når jag den träiga "Välkommen till Kovachevitsa" skylten. Husen är fantastiska med unik arkitektur. Byen i sig ligger i dalen av en liten flod som slingrar sig genom sluttningarna av de närliggande topparna av Rhodopi-bergen. Jag parkerar bilen framför den gamla skolan och börjar gå längs den kullerstensbelagda vägen. Jag har ingen brådska så jag ser mig omkring och försöker inte ta in alla husen – de är så olika – vita med rymliga träbalkonger, alla täckta med stora platta stenar. Det finns inte mer än hundra hus i Kovachevitsa. Några har restaurerats av sina nya ägare – konstnärer, natur- och konstälskare. Antalet lokalinvånare minskar gradvis. Tystnaden omger mig. Allt jag kan höra är fågelsång och surrandet av bin. Det finns bara en affär, där man kan hitta allt man behöver, och den ligger på huvudgatan.

Jag passerar puben på huvudgatan och svänger höger längs den kullerstensbelagda gatan. Jag känner storheten av de höga stenväggarna som omger husen framför mig och just innan jag smyger under bron av tornande väggar, lägger jag märke till den gröna ekostigskartan till höger. Jag planerar Kaninska Trail – den har extrema avsnitt - vilket är exakt vad jag behöver just nu. Jag planerar omedelbart morgondagens vandring, beroende på vädret. En vandring till Kanina-floden för att njuta av den naturliga skönheten är ett bra alternativ, men om vädret blir dåligt, är det en utmanande stig.

Jag tar huvudvägen tillbaka, fortsätter upp längs den kullerstensbelagda vägen och når slutet av byn där det finns en fontän med riktigt fjällvatten – iskallt, smakande som livet självt. De säger att det är bra för håret och jag känner mig mycket sugen på att dyka under vattnet, så att mitt hår skulle bli lika glansigt som dagens sol. Det finns många källvattenfontäner i Kovachevitsa, så missa inte möjligheten att njuta av deras friskhet.

Jag fortsätter längs den dammiga vägen, skönheten av hela byn visar sig på min vänstra sida, de stenhus som står på kullen. Jag kan inte motstå frestelsen att ta en fotografi. Det känns som toppen av världen. Lykka är ordet som kommer till mig när jag ser på byns unikhet, klocktornet av den vita kyrkan synligt i fjärran. Det finns ingen präst i byn, men klockan ringer varje söndag morgon, som en påminnelse om kristendomen.

Det är dags att checka in på ett av gästhusen där jag kan sitta i timmar på den träiga balkongen och njuta av det omgivande landskapet. Men jag tänker ta flera promenader längs ekostigarna och nästa dag kan jag ta en vandring till Bez Bog-toppen, förbi byn Dobrinishte längs vägen. Det här är också en del av mitt program, tillsammans med de kristallklara Bez Bog- och Popovo-sjöarna i Pirin-bergen. Jag kommer inte att bli uttråkad. Om jag vill ha ännu mer spänning ligger Saint Georgi-kapellet nära byn. Hisnande vyer mot dalen och Pirin-bergen öppnar sig där. Det finns också den stora Kozya Skala-klippan, där kartor över de stjärnklara himlarna ovanför Kovachevitsa är ingraverade. Jag kommer att njuta av de grönsaker som odlas i de lokala människornas trädgårdar och de smakliga vildjordgubbarna, blåbären och svampen under min vistelse. Skogsfrukter kan beställas från de lokala, bara fråga folket som sitter på torget så kommer de att ge dig vägbeskrivningar.

Naturens ljud, lugn och tidlöshet är de bästa orden för att beskriva min favorit Kovachevitsa. Jag älskar denna plats tillsammans med många konstnärer som finner inspiration i byns skönhet. Mer än 20 filmer har spelats in på denna magiska plats, som fascinerar dig från första ögonkastet.